Bottom-up top-down

Våra föreläsningar handlar om sjukvården och hälsoproblemen här samt möjligheterna att förändra och förbättra situationen. För att få en varaktig förändring krävs att samhällets innevånare vill vara delaktiga. I Indien har pefolkningsökningen varit ett problem som myndigheterna försökt få bukt med. I norra Indien gav man en transistorradio till alla som steriliserade sig för att få ner barnafödandet, ett typisk top-down program som inte alls fungerade. "Skulle jag byta min manlighet mot en radio!" hånler Ishwar i boken jag läser (Balansekunst av Rohinton Mistry). I delstaten Kerala har man i stället satsat på kvinnornas utbildning, ett bottom-up program, vilket har lett till färre, senare och mindre täta graviditeter. Här i Tamil Nadu har CHAD många sådana bottom-up projekt och vi ska få se en del av dessa.

Hälsovården här är uppbyggt så att det för varje by finns en hälsoarbetare som känner byns innevånare och deras familjesituationer. Hon har i sin tur kontakt med en sjuksköterska som har ansvar för ett litet antal byar som hon besöker några gånger i månaden. Över henne finns i sin tur en läkare som hjälper ett par sjuksköterskor. Till sist har vi sjukhusen CHAD och CMC som kan ta emot patienter som inte kan vårdas på plats.

Igår var vi med ett av CHADs mobila team. Vi är uppdelade i två grupper på dessa utflykter och i min grupp är vi bara tre tjejer. Det är bra för vid vissa moment får killarna inte vara med tex när 8 gravida kvinnor skulle undersökas i den lilla vanen. Det var varmt, intressant och syrefattigt att vara där inne.
En av kvinnorna, eller rättare sagt flickorna, födde sitt första barn i april och var nu gravid igen. Doktor Sharon som undersökte henne skakade på huvudet "flickorna här kan inte säga nej" suckade hon och skrev en remiss till CHAD för ultraljud. Gratis. För byhälsoarbetaren sa att hon inte hade råd annars.

Preventivmedel är gratis här men används inte mer än i ett par procent av fallen. Det vanliga är istället att man steriliserar sig när man fått önskat antal söner. Det andra alternativet är aborter. Abortkliniker startas i massor av alla möjliga kreativa personer som anser sig kunna avbryta en graviditet. Bla före detta städare på sjukhusen som har sett aborter utföras på avstånd i ett antal år. Det ger mer betalt än att städa och branschen är stor. Speciellt lovande är det om man har en ultraljudsapparat så att man kan se vilket kön det är på barnet.

Den andra delen av klassen hade en focusgrupp med femtonåriga flickor. En av dom visste att avhållsamhet skyddar mot HIV, de andra trodde att det räckte om man tvättar händerna och städar huset. Det framkom också att dessa flickor inte visste hur en kvinna blev gravid eller vad mens var. De fick höra en historia om en flicka som hade tagit sitt liv då hon trodde att blodet kom för att hon hade djävulen i kroppen.

Det finns att göra. Suck.