Mys

Det är lite vemodigt att åka ifrån Vellore men vi är peppade och tycker att det är dags för den tredje och sista etapp av resan som Helena kallar det - semestern!

"Fokuserar du inte lite väl mycket på det negativa Mina?" sa Henrik efter att ha streckläst de sista inläggen här på bloggen. Det har han nog rätt i men förklaringen är den att det är då jag har behövt skriva.

Jag har haft det otroligt bra här men det har jag kanske inte skrivit så mycket om... jag får berätta mer om allt jag inte har skrivit om när jag kommer hem. Vi fyra har det i alla fall väldigt trevligt tillsammans med fredagsmys, måndagsmys, lördagsmys, onsdagsmiddag, eftermiddagsfika på kantinen och söndagsmys. Sen myser vi på de små lokala restaurangerna med god mat, mycket mat och massor av favoriterna lassi och mangoglass. Och så kaffet. Kristina har förvånat oss alla med att vara den mest kaffeberoende. Man måste bara komma ihåg att be om ”Sir, no sugar, NO sugar, please.” Annars kan man nämligen inte känna skillnad på kaffet och ten.

Sen måste jag ju berätta om våra nya vänner. Vi har lärt känna flera av de andra studenterna på området. Vi har tex Gustaf, läkarstudent från Stockholm som gör pediatrik, gynekologi och obstetrik-placeringar i Vellore och alla de 13 trevliga, mysiga och glada norrmännen som bor i ett eget hus på campus - lyxiga Bergen House. Vi har lilla nervösa, rädda och hemlängtande men söta Din Din från Burma och den indiska studenten Prince som vi har spelat basket och Volleyboll med. Sen har vi Malaisierna James och Lien som pluggar medicin i Edinburgh. Dom följde med oss till den franska staden Pondicherry där vi blev dränkta av monsunen och min mobil dog. För att torka satt vi på caffeer och drack kaffe, åt franska baguetter, skrev vykort och läste böcker. Bara mys alltså! Hemmresan var inte lika mysig. Vi åkte lokalbuss som tog 4,5 timmar. Det funkar för oss med korta ben men Erik led nog lite där han satt inklämd mellan de raka hårda sätena. Sen regnade det hela resan och det är ganska mycket oväsen… men kul var det!

Mina och Eriks bekantskaper på akuten har ni fått höra lite om redan. Vi avslutade Vellore med middag hos Dina. Det var väldigt trevligt och efter ett tag kom Michelle som också jobbar på akuten. Han är snäll, tjock, skrattar mycket (trots att han inte hade sovit en natt på 4 dygn) och ska snart gifta sig. Vi pratade om bröllop, religion, kast, medicin, mat, Sverige och akuten. Mys.
De andra på akuten sade vi hejdå till på sjukhusets tak. De hade ordnat en ”fellowship-dinner” för alla läkarna med grillning och dans. Suresh, Dina, Pushpi och de andra läkarna sitter samlade med oss på ett av sjukhustaken där man har gjort i ordning en liten park.

”Why do we call it a fellowship-dinner Ramteek?”
“Because you named it so sir.”
”Eh… well, actually it’s because we need to get to know each other well to work better as a team. And, it’s a good excuse for a party.”

Rollerna var alltså de samma men det blev en perfekt avskedskväll med mat, musik och dans. Ni kan se bilder på Eriks blogg om ni vill. Ja, jag har sari på mig på bilderna. Dom skrattade gott åt mig som hade lite svårt att gå i allt tyg, men fint och uppskattat var det. Det hade varit roligt att få lära känna dem ännu bättre men tyvärr jobbar dem hela tiden så någon fritid att umgås på finns inte. Tur att man har facebook.

Var i Vellore finns det mest glädje?
Svar: I rum 305 och 306 på Guest house samt i slummen.

Slummområdet där Kristina och Helena har gjort sin studie heter något längt och konstigt som vi inte minns. Förra veckan åkte vi ut alla fyra för att ta kort på den första gruppen av kvinnor som intervjuades i studien. Men innan foto och fika på ”kliniken” så visade en av fältarbetarna oss runt i området. Det var en varm och underbar upplevelse. Alla barnen i området samlades runt oss för att titta, öva engelska och så vill de bli fotograferade. När man försöker ta bild på en av dom kommer alla springande och det slutade med ett skrikande och skrattande tåg som följde efter oss genom gränderna. Vi fick se deras tempel också där vi blev välsignade, fick hälsa på alla figurerna och blev målade med prick i pannan. Sen var det dags att gå tillbaka till kliniken där vi fotograferade och bjöd på kakor. Alla kvinnorna hade gjort sig så fina med blommor i håret och puder i ansiktet. Vitt eller gult… det går bra med olika färger. De var så vackra och glada! Det hela slutade med att de sprang hem och hämtade saris och smycken så att vi skulle få prova. De hade så roligt när de pyntade och klädde på oss. Ni får titta på Eriks bilder! Sen fick vi behålla armbanden och blommorna.
Det bekräftar vår uppfattning om de flesta indier (i Vellore i alla fall) – de är otroligt vänliga, gästfria och hjälpsamma.

Nu ligger jag på vårat bed-and-breakfast i Coimbatore. Armbanden är nedpackade i en kartong som ska skickas med båt till Sverige i en av Linums containrar. Vi har hälsat på Eriks familjs vänner här som de har business med och vi har blivit omhändertagna och ompysslade som gamla kära vänner vilket känns lite underligt då den ende av oss som har träffat familjen Palanasami tidigare är Erik och han har legat sjuk hela helgen. Men vi tjejer har blivit bjudna på lyxrestauranger, hemmamiddag med indiskt rödvin, tempelbesök och nu kartonger. Det var en lättnad för ni skall veta att ryggsäckarna var tunga och fulla. Nu kan här shoppas ännu mer i Kodai som blir nästa stopp! Vi har i alla fall haft en mycket skön helg här i Coimbatore och i Tirripur med god mat, vila, besök på Linum-fabrikerna och i fina affärer samt mycket mys och skratt. Mycket trevligt!

Men nu är Erik bättre så imorgon bär det av mot Kodai där det förhoppningsvis har slutat regna så att vi kan få gå lite i den vackra naturen. Sen ska jag resa själv, med nattåg, till Chennai för att möta Henrik. Det skall bli så roligt att få visa honom Vellore och akutmottagningen innan vi tillsammans åker vidare till varma Kerala där de andra väntar.

Tills nästa gång alltså! Och titta in på Eriks blogg om ni vill se lite bilder.


-------------------
Har efter påtryckning ordnat, lite sent jag vet, så att man skriva hälsning anonymt. Du kan alltså avsluta ditt medlemskap pappa.